Leta i den här bloggen

lördag 5 januari 2013

Sanktolofs blogg i Sveriges Radio

Ja, nu har man gjort debut i direktsänd radio. I mellandagarna kontaktades jag av kulturkorrespondent Gunnar Bolin, programledare i P1. Han ville att jag skulle medverka i ett Bolin i P1, han skrev:

"Vilken intressant blogg du har! Jag är själv ett svårartat antik, auktion och loppisfan och är även programledare och kulturkorrespondent på  Sveriges Radio.

Den 3 januari ska jag hoppa in för Thomas Nordegren och göra ett Bolin i P1 kl 15.03.
Jag funderar på att ha ett auktionsssamtal i detta program."
Gunnar Bolin, kulturkorrespondent på Sveriges Radio. En mycket sympatisk och kunnig man.

 På den vägen är det, jag tyckte att det lät intressant och tackade ja.  Jag brukar normalt inte alls ha svårt att uttrycka mig, så jag tänkte varför inte. En spännande utmaning, och något alldeles nytt i min värld. Vi kom lite tidigt till Radiohuset, det är alltid bra att man är ute i tid, när man ska köra till en okänd adress i Kungliga huvudstaden. Väl framme hann vi fika innan det var dags att anmäla sig i receptionen.

Varm choklad och muffins passade utmärkt med tanke på det ruggiga vädret Stockholm bjöd på.

Jag kände mig lugn och tillfreds där vi satt och drack vår choklad. Jag och Olof satt och småpratade om allt möjligt, tills det var dags att anmäla sig i receptionen. Man får ett "besökspass" och blir hämtad i receptionen för att bli visad till den studio som programmet sänds ifrån.

Väl framme vid studion fick jag träffa de andra som skulle medverka i programmet. Fortfarande var allt frid och fröjd, inte den minsta nervositet. Vi gick tillsammans in i studion och satte oss på våra platser, och då plötsligt började jag känna en enorm muntorrhet. Jag var så torr i munnen att jag nästan fick panik Som sagt, de som känner mig vet att jag i normala fall inte brukar ha några som helst retoriska problem. Jag ska inte säga att fallet var så nu. Tagen av stundens allvar var jag en aning skärrad, men det var en rolig erfarenhet och skulle jag någonsin hamna i samma situation igen, så har jag lärt mig en hel del. Sedan är det alltid lätt att vara efterklok. Jag skulle naturligtvis ha varit mycket tuffare mot Paulina Sokolow från Bukowskis. Och jag skulle ha varit mycket rappare i munnen, det märks att man är norrlänning.

Så här ser det ut i studion, på bilden professor Lars Dencik, och Gunnar Bolin  man ser även en liten skymt av Bisittaren Jenny Teleman.


Länk till radioprogrammet finns här

Se också detta blogginlägg: http://sanktolofs.blogspot.se/2012/10/ris-och-ros-till-stockholms-auktionsverk.html
Ännu ett blogginlägg i detta ämne: http://sanktolofs.blogspot.se/2012/11/kan-man-lita-pa-auktionshusen.html
Ytterligare ett blogginlägg: http://sanktolofs.blogspot.se/2012/02/kundanpassade-antikviteter-fran-de.html 

11 kommentarer:

  1. Grattis så skoj! Jag jobbar på andra sidan gatan av Radiohuset men var ledig i veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du ju nära till Auktionsverket, skulle hänga där varje dag om jag hade möjlighet.

      Radera
  2. Jag lyssnade på programmet, och du har som vanligt helt rätt. Det är en förfärligt massa felaktigheter från auktionshusens sida. Lustigt att hon från "bukkan" förnekade att man ibland har felaktiga auktionsbeskrivningar. Jag tycker att det är ganska vanligt förekommande just där. Lasse J.

    SvaraRadera
  3. Intressant samtal! Du gjorde jättebra ifrån dig! Vad kommer härnäst? TV?

    SvaraRadera
  4. Men så himla roligt! Måste genast lyssna på programmet!

    SvaraRadera
  5. Va roligt! Måste ta och lyssna!

    SvaraRadera
  6. Jag måste rycka in och ge lite information,jag har varit snickare till 10 tal så kallade seriösa antikhandlare som är med i konstförening,jag blir så irriterad att höra att den handlare har så bra grejer,inga byggda eller ändrade möbler,fast det är massor med ändringar i deras möbler,jag ändrar storlekar,krymper in möblerna som är klumpiga osv,och det är faktiskt dom så kallade fina handlaren som lägger mest pengar att ta fram och ändra proportioner i möblerna,via mina händer passerar 100 möbler per år,När jag går tex alvsjömässan,då ser jag massvis med ändrade saker i montrarna,har nästan lust och starta verksamhet att hjälpa folk som funderar köpa antikviteter,att jag kommer med och hjälper inspektera möbeln innan inköp,jag är själv lämnat till bukowskis market pottskåpar som jag snickrade ihop2dagar innan,och dom skriver mitten 1800 tal,kompletterad,okunnig personal har jag fått smak av flera år.
    Att det finns inga finare handlare i fina gatuadresser,alla handlare ändrar o bygger om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt inlägg. Om du är den person som jag tror att du är, så vet jag att du vet vad du pratar om. Då har jag besökt din verkstad, för några år sedan. Det krävs många gånger ett tränat öga för att genomskåda dessa falsarier som florerar på marknaden. Ingen dum idé att starta en konsultverksamhet som erbjuder tjänster till personer som står inför att handla antika möbler. Det enda jag inte håller med om i ditt inlägg är då du säger att det inte finns några handlare som inte ändrar och bygger om. Givetvis finns det antikhandlare som inte "kundanpassar". Håller helt med om att handlare på "fina gatan" är de som lägger ner mest pengar på att bygga om och ändra.

      Radera
  7. 1:a frågan får bli-finns det några "hederliga" handlare?när man läser snickarens redogörelse för "kundanpassade" möbler från fina gatan så undrar man att dom som verkligen har råd att vara ärliga inte är det så får man dåliga vibbar.Hur är det med dom som försöker leva på antikviteter?är dom ännu ett steg värre eftersom dom måste ha in pengar till föda och man kanske inte funderar så mycket på rätt eller fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst finns det "hederliga" antikhandlare sen kan man också konstatera att det finns rötägg både bland fattiga och rika. De seriösa antikhandlarna arbetar i motvind.

      Radera